3x5
Hej på er,
Jag har rationaliserat en smula, av praktiska skäl främst. Så roligt att vänner och familj har ett genuint intresse i hur man mår, om man sköter sig och om pengarna räcker. Eller så är det kanske artigt vänligt. Vi får se.
I vilket fall känner jag att det vore skönt att skriva ner sin vardag (undantag för vissa detaljer som mina föräldrar inte får läsa; som hyss och vilka könssjukdomar man dragit på sig). Skämt.
Idag vaknade jag vid 10.30, av att himlen öste ner vatten. Lagom mörbultad tog jag på mig träningssockorna (andra dagen i rad, äckligt kanske) och gav mig ut på en hurtig löprunda i ösregnet.
Satte mig vid bordet och dukade fram lättfil, två grova mackor och ett äpple. Kom på att ost kanske inte vore så pjåkigt ändå.
Packade min väska med böcker och en macka, cyklade ner till stadsbiblan och läste igenom anteckningar och böcker i någon timme. Tröttnade och cyklade iväg till tingsrätten; kom innanför dörrarna och satte mig vid sal 3. Gjorde och polisman sällskap, vi småpratade en stund. Sedan kom en åklagare ut, ganska ung och snygg varelse med brunt hår och tajts.
Pappa ringde, lättade nyheter (förhoppningsvis, man ska aldrig vara för säker i det här förbannade landet) och så gick jag strax efteråt in och tittade på tre förhandlingar.
Småpratade lite med åklagaren, hon var trevlig faktiskt. Faktum är att domstolsmänniskor är synnerligen trevliga och inte alls sådär strikta som de kan tänkas utmålas som.
Cyklade hem, ösregnade. Kontentan: totalt genomvåt. Tacka Gud för torktumlaren.
Lagade "lite" mat.
Helvete, att man inte kan lära sig hur mycket potatis man egentligen orkar. Trodde jag skulle dö av högt blodtryck, bulemi, magsår, hjärnblödning och skrumplever på en och samma gång.
Fiskpinnarna var goda, och bönorna och löken jag stekte. Skulle bli vegan, om fiskar vore grönsaker i alla fall.
Fridens,
Daniel
Jag har rationaliserat en smula, av praktiska skäl främst. Så roligt att vänner och familj har ett genuint intresse i hur man mår, om man sköter sig och om pengarna räcker. Eller så är det kanske artigt vänligt. Vi får se.
I vilket fall känner jag att det vore skönt att skriva ner sin vardag (undantag för vissa detaljer som mina föräldrar inte får läsa; som hyss och vilka könssjukdomar man dragit på sig). Skämt.
Idag vaknade jag vid 10.30, av att himlen öste ner vatten. Lagom mörbultad tog jag på mig träningssockorna (andra dagen i rad, äckligt kanske) och gav mig ut på en hurtig löprunda i ösregnet.
Satte mig vid bordet och dukade fram lättfil, två grova mackor och ett äpple. Kom på att ost kanske inte vore så pjåkigt ändå.
Packade min väska med böcker och en macka, cyklade ner till stadsbiblan och läste igenom anteckningar och böcker i någon timme. Tröttnade och cyklade iväg till tingsrätten; kom innanför dörrarna och satte mig vid sal 3. Gjorde och polisman sällskap, vi småpratade en stund. Sedan kom en åklagare ut, ganska ung och snygg varelse med brunt hår och tajts.
Pappa ringde, lättade nyheter (förhoppningsvis, man ska aldrig vara för säker i det här förbannade landet) och så gick jag strax efteråt in och tittade på tre förhandlingar.
Småpratade lite med åklagaren, hon var trevlig faktiskt. Faktum är att domstolsmänniskor är synnerligen trevliga och inte alls sådär strikta som de kan tänkas utmålas som.
Cyklade hem, ösregnade. Kontentan: totalt genomvåt. Tacka Gud för torktumlaren.
Lagade "lite" mat.
Helvete, att man inte kan lära sig hur mycket potatis man egentligen orkar. Trodde jag skulle dö av högt blodtryck, bulemi, magsår, hjärnblödning och skrumplever på en och samma gång.
Fiskpinnarna var goda, och bönorna och löken jag stekte. Skulle bli vegan, om fiskar vore grönsaker i alla fall.
Fridens,
Daniel
Kommentarer
Trackback
